Oh this town, kills you when you're young...
Jag skall inte ljuga, Broder Daniel betyder antagligen mer för mig idag än de gjorde förr i tiden. Jag är uppväxt på landet, jag förstod aldrig hysterin (som i och för sig främst kom efteråt) men jag förstod däremot deras storhet, i min ensamhet. När jag tänker på BD så känner jag ungefär samma sak som när jag hörde Håkans 'Känn ingen sorg för mig Göteborg' första gången, att det här älskar jag men jag vill ha det för mig själv. Vi vet alla hur det gick med den saken. Nicht gut.
I natt är det ett år sedan Anders Göthberg hoppade från Västerbron. Jag tänker på självmord ganska ofta, det finns ingenting romantiskt med det, mina tankar går till dem han lämnade kvar. Dock romantiserar jag min egen uppväxt från tid till annan, hur annars skall man klara av att leva?
Västerbron, you show me such great heights.



