Leif

Eriks pappa var den starkaste man jag kände till förr i tiden. Vi brukade klänga oss fast runt hans ben och han bara fortsatte gå. Kroppen var hans verktyg. Tills han blev sjuk.

Idag fick jag ta emot ett telefonsamtal. Han ligger återigen på sjukhuset och utkämpar ett krig mot Döden.

En tår rinner ner för min kind.