In an intoxicated condition

Har precis öppnat en öl, den första av kvällens många som komma skall. Tänker på gårdagen.

Först paintballing i någon stor gammal lagerlokal i Canary Wharf (detta helvete på jorden). Inte undra på att IRA sprängde skiten 1996. Sedan vidare till en thairestaurang. Maten var väl sisådär, vinet var gott, liksom ölen, drinkarna, och amaretton och cappuchinon... sedan vidare till något annat ställe, mer drinkar, några sambucas. Höll på att bli utslängd, fast vakten tog fel på person, tror jag, jag lyckades strax därinnan söla ut en shot, den slank ur handen bara, slippery when wet borde det ha stått på glaset, han sade till sin kollega: "This must be the wrong guy, he doesn't look that drunk", föga anade han hur rätt han hade, om man jämför med mitt tillstånd några timmar senare. Iallafall var det någonstans strax efter den tidpunkten som mitt minne började svika mig.

Minneslucka, minneslucka, minneslucka.

Snabbt minnesklipp, går av på fel tågstation, har tydligen åkt DLR, tänkte att jag stannar och tar nästa tåg. Ungefär här så kan historien tagit lite olika vägar, men i stora, och väldigt suddiga drag, borde, läs kan, kvällen ha sett ut så här. Min tanke var iallafall att gå på tåget igen och åka vidare, jag skulle ju trots allt åka till, hrrrm... host, host, ändhållplatsen. Vet inte om tåget gick till Bank eller Tower Gateway. Kan ha gjort ett pitstopp hemma, det kan inte bekräftas, men jag tror att jag har gjort det. Iallafall så skall jag försöka ta mig till Hoxton, där Lasse och Marc befinner sig.

Nästa minnesbild kommer av att jag tror att jag befinner mig alldeles i närheten av Hoxton Square, leta, leta, leta, hittar inte, för full, för dum, borde nog gått hem.

Suddigt, suddigt, suddigt. Var är jag? Hur kom jag hit? Hur skall jag ta mig hem? Frågar någon snubbe var Shoredich ligger, han skrattar lite och säger att jag är rätt långt därifrån. Tror att jag till slut tog en taxi, men det kan inte heller bekräftas.

Det sista jag kommer ihåg är att jag håller på att krångla med att ta ur linserna. Hur faaan kan jag ha kommit ihåg att ta ur dem? Det brukar jag alltid glömma när jag är packad.

Nästa morgon, kollar fickorna, inga kvitton, men väl 80 pund. Åttio pund!!! Skumt.

Snabbfakta (som med fördel kan användas för att analysera fyllegraden hos en individ):

Telefonsamtal:
Klockan 00:53:45, 02:20:25, 02:21:17 och 03:11:41, samtliga var till Lasse.

SMS:
03:44:00, Mottagare var Antonella. Vad jag skrev? Just det, ingenting... det var helt blankt.

Registerade bankomatuttag:
15 OCT ATM CASH RB SCOT LONDON GT TO@01:00 - GBP 30.00
15 OCT ATM CASH HALIFAX ATM - BISHOP@01:38 - GBP 30.00
15 OCT ATM CASH ABY NAT OLD STREET S@02:01 - GBP 20.00

Bankomatuttagen vittnar ju bevisligen om att jag befunnit mig på Old Street, alltså väldigt nära Hoxton Square. Alla hästar befann sig tydligen inte hemma i stallet.

Ikväll bär det ut igen, ny dag, nya möjligheter, nya jaktmarker. På västfronten intet nytt.