Strolling around

Du gick segrande ur striden.
Likt en bödel.
Giljotinens rättvisa undgår ingen.


No comment.


Ensam.


Vem skall man tro på när allt är så här?


På sin vita springare mötte han världens ände.
Ingen återvändo nu.
Du har färdats för långt, min vän.
Minnena tynar bort och sorgen med dem.
Kvar finns bara jag.

Vermin Exterminator

Idag dödade jag en silverfisk...

Sorry mate!

Invecklat

Utvecklingssamtal.

Debbie, min chef, frågade rakt ut vad jag egentligen gjorde där!?!

Vad fan ska man svara på det?

Jag ljög.

I go Democrat

You are a

Social Liberal
(73% permissive)

and an...

Economic Liberal
(30% permissive)

You are best described as a:

Democrat

You exhibit a very well-developed sense of Right and Wrong and believe in economic fairness.

To the test!

Söndagsångest

Ångest, vemod, hunger, kyla, trötthet, trötthet, trötthet, bakrus, ont i knät. Ack dessa rusdrycker som fördärvar mitt liv. Varför är det så trevligt att vara full? Deprimerande var ordet. Anyway, it's nothin' that a bottle of Jack can't fix.

Sådär, nu har jag gjort någonting produktivt idag. Rengjorde just mina nyinköpta sneakers, vita Ben Shermans med kardborreknäppning. Skitsnygga, om jag får säga det själv, och dessutom oerhört bekväma. Dom såg lite halvrisiga ut efter gårdagkvällens bedrifter.

Å jag var jag full, å jag var dum, å jag ramlade omkull. Sen gick jag hem. Ensam. Lasse och jag gick som vanligt hem tomhänta, på både flickor och pengar, från Hoxton, åt varsitt håll. Träffade den söta brasilanskan Paula och hennes partyglada vännina som jag fortfarande inte har fått riktigt kläm på vad hon heter. Borde komma ihåg det om jag tänker efter riktigt hårt. Jag och namn, ingen bra kombination, telefonnummer däremot, det är en helt annan sak. Där är jag kung. Unbeatable.

Lasse brukar stanna till för en kebab på Old Street, själv får jag hållas till den bistre men ack så korrekte italienaren som serverar mackor, dygnet runt, twentyfourseven, vid Liverpool Street. Det blir oftast, eller rättare sagt alltid, en Parmigiani, hur det nu stavas. Vanligtvis mycket god, men igår var den inne något för länge i toasten.

Nu skall pizzan in i ugnen! Tjohooo... Hungernödens dagar äro över. För den här gången.

In an intoxicated condition

Har precis öppnat en öl, den första av kvällens många som komma skall. Tänker på gårdagen.

Först paintballing i någon stor gammal lagerlokal i Canary Wharf (detta helvete på jorden). Inte undra på att IRA sprängde skiten 1996. Sedan vidare till en thairestaurang. Maten var väl sisådär, vinet var gott, liksom ölen, drinkarna, och amaretton och cappuchinon... sedan vidare till något annat ställe, mer drinkar, några sambucas. Höll på att bli utslängd, fast vakten tog fel på person, tror jag, jag lyckades strax därinnan söla ut en shot, den slank ur handen bara, slippery when wet borde det ha stått på glaset, han sade till sin kollega: "This must be the wrong guy, he doesn't look that drunk", föga anade han hur rätt han hade, om man jämför med mitt tillstånd några timmar senare. Iallafall var det någonstans strax efter den tidpunkten som mitt minne började svika mig.

Minneslucka, minneslucka, minneslucka.

Snabbt minnesklipp, går av på fel tågstation, har tydligen åkt DLR, tänkte att jag stannar och tar nästa tåg. Ungefär här så kan historien tagit lite olika vägar, men i stora, och väldigt suddiga drag, borde, läs kan, kvällen ha sett ut så här. Min tanke var iallafall att gå på tåget igen och åka vidare, jag skulle ju trots allt åka till, hrrrm... host, host, ändhållplatsen. Vet inte om tåget gick till Bank eller Tower Gateway. Kan ha gjort ett pitstopp hemma, det kan inte bekräftas, men jag tror att jag har gjort det. Iallafall så skall jag försöka ta mig till Hoxton, där Lasse och Marc befinner sig.

Nästa minnesbild kommer av att jag tror att jag befinner mig alldeles i närheten av Hoxton Square, leta, leta, leta, hittar inte, för full, för dum, borde nog gått hem.

Suddigt, suddigt, suddigt. Var är jag? Hur kom jag hit? Hur skall jag ta mig hem? Frågar någon snubbe var Shoredich ligger, han skrattar lite och säger att jag är rätt långt därifrån. Tror att jag till slut tog en taxi, men det kan inte heller bekräftas.

Det sista jag kommer ihåg är att jag håller på att krångla med att ta ur linserna. Hur faaan kan jag ha kommit ihåg att ta ur dem? Det brukar jag alltid glömma när jag är packad.

Nästa morgon, kollar fickorna, inga kvitton, men väl 80 pund. Åttio pund!!! Skumt.

Snabbfakta (som med fördel kan användas för att analysera fyllegraden hos en individ):

Telefonsamtal:
Klockan 00:53:45, 02:20:25, 02:21:17 och 03:11:41, samtliga var till Lasse.

SMS:
03:44:00, Mottagare var Antonella. Vad jag skrev? Just det, ingenting... det var helt blankt.

Registerade bankomatuttag:
15 OCT ATM CASH RB SCOT LONDON GT TO@01:00 - GBP 30.00
15 OCT ATM CASH HALIFAX ATM - BISHOP@01:38 - GBP 30.00
15 OCT ATM CASH ABY NAT OLD STREET S@02:01 - GBP 20.00

Bankomatuttagen vittnar ju bevisligen om att jag befunnit mig på Old Street, alltså väldigt nära Hoxton Square. Alla hästar befann sig tydligen inte hemma i stallet.

Ikväll bär det ut igen, ny dag, nya möjligheter, nya jaktmarker. På västfronten intet nytt.

En glimt av en lördagsmorgon

Klockan är kl 05.52. Jag sover sött i min säng (vilket är en sanning med modifikation då jag har varit förpassad till bäddsoffan de senaste dagarna då mina föräldrar varit på besök). Det ringer. Sömndrucken sträcker jag mig efter telefonen. Det är Eric.

Eric: -"Heeeey! Meet me outside with a beer and a smoke!"
Me: -"Sorry man, but the beer is in the fridge. Help your self!"
Eric: -"A beer and a smoke. A beer and a smoke, that's all I'm asking for."
Me: -"The smokes is in my room, where my parents are sleeping, I can't go in there now. How was the wedding anyway?"
Eric: -"I fucking hate the argentinian women. They are soooo arrogant. All I wanted to say was 'Viva Brazil'."
Me: -"Rough time, ha?"

Am I the one playing hard to get?

Jag är inte särskilt svårflirtad, så har det alltid varit. Igår träffade jag en vacker 19-årig flicka.

Hon kysste mig. Jag såg på henne med en frågande blick fylld av förundran och förväntan. Hon kysste mig igen. Mitt drag... Jag försöker konversera. En kort stund senare försvinner hela flocken med flickor iväg till dansgolvet, så även mitt lilla rådjur. Efter några minuters väntan (Var det en symbolisk väntan eller försökte jag bara samla mod? Jag måste tänka mer på den saken.) följer vargen efter. Bara för att mötas av att en av flickorna har en het diskussion med en av vakterna på Tiger Tiger. Varför jag hamnade just där är en annan historia. Följden av diskussionen i fråga blir iallafall att hon blir utslängd och att alla flickorna följer med. Jag står ensam kvar med en förvånad min. Sen går jag till baren. Shots. Sambuca.

Jag och Eric satte oss ner och analyserade saken när vi kom hem.

Eric: -"Women don't care about looks and you don't have to be good looking, you just have to be arrogant and confident."
Me: -"Can I quote you on that one?"

But the line between beeing an ashole and beeing arrogant and confident is very thin. Now, isn't it?

Parlez-Vous Français?

Roliga saker som hände igår:

Tanten i Southwark Cathedral:
-"What language do they speak in Sweden? French?" Tillåt mig småle...

Toaletten på Busaba Eathai:

"It happened to me too... once!" He said...

Jag och en okänd grabb utnyttjar varsin urinoar, två personer står i kön till den enda toaletten, efter ett tag ger killen som står först i kön upp och går därifrån, herre nummer två går fram till dörren, knackar... inget svar, öppnar dörren och kliver därefter in i det tomma båset. Vi ståkissare ser varandra i ögonen och brister kort därpå ut i ett asgarv!!!

Citat från filmen 'The wedding date': "Every woman has the exact lovelife she wants." Är det sant så jag tamejfan byta kön!

Cyniker. Vem? Jag?

Det kommer att gå åt helvete tänkte han. Han fortsatte, tanken till trots...

Resultatet?

Bättre än förväntat.